HumleboetsRidskola INNEHÅLL Start

Augusti 2011: Nu har vi haft lite dramatik här i skogen. Det var under de sista dagarna i juli som tjejerna skulle ut på ridtur som sommarens stora happening. En riktigt långtur med fika och mys djupt inne i skogen. Där hände det som jag alltid är jätteorolig för, en av hästarna hamnade i ett stort dike och kunde inte ta sig upp. Tackar alla skyddsänglar för att det inte var ett dyhål eller myr, utan ett stort krondike, vilket trots dy och sugande botten, inte var helt botten löst. Tjejerna ringde efter mig och jag ringde i min tur efter brandkåren som kom och, långt om länge, lyckades få upp hästen med hjälp av vinsch och fem starka man. Embla,som var både trött och rejält nerkyld, mår i dag bra och det enda hon visade efter detta äventyr var lite stelhet i vänster bak. Så vad lär man sig efter detta äventyr?? Givetvis att tänka på var man rider då skogen är full av både stora diken efter skogsmaskiner, myrar och andra sumpmarker, men FRAMFÖR ALLT att inte glömma MOBILTELEFONEN när man ger sig iväg, i fall olyckan är framme. En bra regel är också att prata med någon och berätta vart man tänker rida, eller kanske skriva en rad på anslagstavlan i stallet om vart turen är tänkt. Enkla små knep som kan vara guld värda om något skulle hända. Ja, transporten är skurad, repgrimma och repgrimskaft är tvättat och framför allt Embla fick sig en rejäl shamponering. Allt var nämligen täckt av lera. Inte minns vi människor. Tänker också på brandmännen som var på plats. De var helt nerlerade, våta, svettiga och trötta. Det lustiga i det hela var när de skulle åka iväg och skrattade och sa att det under slutet av arbetspasset var planerat för en övning i djurlivräddning...... Övningen blev inställd som ni kanske förstår. Juli 2011: Kursen slut och semestern har kommit. Dags att fokusera lite på hemsida och ridskola. Har funderat lite om ridlektionsupplägg för hösten och kommit fram till ett förslag som jag lagt ut under fliken ridskola. Det blir alltså lite ridskola och jag är riktigt sugen efter ett långt uppehåll. Tyvärr har vi ju blivit av med vår kära Smáhildur som var en riktig pärla när det handlade om att ta hand om ridsugna barn. Hon hade ju ont av både korsförlamning och däremellan fång, sedan tidigt i höstas. Det har kommit och gått och när vi var framme i mars var det så illa så hon nästan inte kunde gå alls. Det var ett lätt beslut för både oss och veterinären att bestämma att avsluta hennes lidande. Jörgen åkte med henne en onsdagsmorgon till slakteriet i Dalsjöfors. Det är andra gången han är där med någon av våra hästar och hans bedömning är att de är både proffsiga och har hjärtat på rätt ställe vad gäller djur. Det är många med honom som tycker på samma sätt, och därför kändes det rätt att det blev där som det blev ett avslut. Om någon tittat förbi här under sommaren och trott sig se Hälge Tuffing i hagen, trots att jag berättat att han är såld, så kan jag informera om att det inte är Hälge Tuffing som går där. Nä, vi har fått en sommargäst. En liten Gandalf som är här på sommarvistelse. Han har gräsförbud och går därför i skogshagen här. Påpassligt nog låter jag Sota få lite gräsförbud hon också. Att få henne smalare gör att hon både mår bättre, men förhoppningsvis också blir roligare att rida. Till sist. Vi har ett gäng kattungar som snart vill ha nya hem...   FEBRUARI 2011: I början av februari fick jag veta att jag kommit med på en kurs i Stockholm via jobbet. Smickrad och glad tackade jag naturligtvis ja, även om det blir lite bekymmersamt med alla djuren (och barnen) hemma, inte minst för Jörgen. Barnen sköter sig nästan själva numera, men hur det än är så bor vi långt ut i skogen och de behöver skjuts allt som oftast. Djuren är då en större nöt att knäcka. Hästarna skall ha mat flera gånger om dagen ELLER SNARARE, deras mat skall stängas av någon stund varje dag för att de inte skall äta ihjäl sig. De har ju sin stora hösilage-bal, och där står de och mumsar och mumsar så länge de bara kan. Hälge Tuffing var nu tänkt att introduceras bland de andra hästarna och med barnen som kommer och rider. Nä, så blir det nu inte eftersom kursen skall pågå ända till juni. Beslutet blir att INTE KÖRA RIDSKOLA denna vår, utan göra som tidigare, ha lite lektioner och uteritter efter överenskommelse. Så får de bli, för hur det än är så skall det bli jäkligt kul att bli en mer påläst och utbildad människa som vet hur Stockholmluften känns. Januari 2011: Denna månad kom Hälge Tuffing till Humlebo. Eller Tuffe, som vi kallar honom. Han bodde i Ulricehamn och var i behov av ett nytt hem där förhoppningsvis många barn kan få glädje av honom. Tuffe är av rasen shetlandsponny, alltså mest lämpad för de minsta. Förhoppningsvis sköter han sig och kan bli kompis med de andra hästarna i hagen, även om vi ännu så länge valt att låta honom fördriva dagarna i hagen med Smahildur. För fördriva tiden är vad det handlar om nu. Snö och kyla gör att det inte blir så mycket ridet. Hästarna går och mumsar på sitt hö och mattar och hussar i stallet bär vattenspann på vattenspann till nya vattenkaret med elvärme i botten. Modernt skall det vara, allt för att de fyrbenta älsklingarna skall ha det bra. December 2010: Årets glöggritt till Grönedal på andra sidan sjön har numer blivit en tradition. Kallt med sina -8 grader och oändligt vackert med sol och rimfrost i alla träd. Det var Glitnir och Stella som gav sig ut med lill-matte och stor-matte. Dessutom Pristur med sin ägarinna Irene.  Glögg, kaffe och kaka smakade fantastiskt när vi kom fram. Korven, som grillades över öppen eld, om möjligt ännu mer fantastisk. Alltid roligt att träffa grannar, hästfolk och övriga. Tack till Håkan och Gittan som ordnat detta så trevligt.   Helgen innan jul träffade vi tomten i skogen. Tänk att han finns här bara några hundra meter från där vi bor. Det var både hästfolk, grannar och andra tomte-fans som deltog.  Givetvis några av stallets hästar också, till lycka för vissa av de barn som deltog. Tomten delade ut choklad och allt lackade mot jul.     November 2010: November är till ända och vad blev det för månad!? Jo en kall och snöig sådan. I alla fall i slutet. Som tur var avslutades ridlektionsserien i början av månaden för så som vädret sedan utvecklades hade inte gynnat kundunderlaget. Nu går längtan mest till soffan. Några uteritter har det dock blivit och det är alltid lika roligt att se folks lycka över att få komma ut på en islandshäst. I stället för häst har det blivit mycket hund denna månad. Lille Sam har fått gå på grundträning. Det var fantastiskt roligt att se hur nyfiken han var på de andra hundarna och hur han gnällde och skällde i högan sky i rena osäkerheten. Vi fick mata honom proppfull med hundgodis för att han skulle fokusera på något annat än att skälla. Dessutom var det enda möjligheten att kunna höra vad kursledaren sa. Hästarna går annars mest och mumsar på sin höbal och väntar på våren. Som tur är har de både vindskydd och täcke. Måste bara införskaffa en tidsinställd grind för att begränsa ätandet. En thermobar som håller vattnet ljummet står också högt på önskelistan då det ser ut att bli den vargavinter som förutspåtts.   Oktober 2010: Nu är oktober till ända och så också höstens ridskola. Här har varit ett helt gäng entusiaster som ridit i tre olika grupper. Från vuxna ridvanan till mer oerfarna . De allra härligaste har dock varit nybörjarbarnen som redan efter 10 minuter oroat frågat ”hur länge är det kvar…?, har vi redan ridit så länge…?, kan vi inte rida lite längre idag???. Det är verkligen härligt med dessa hästentusiaster. Jag minns hur det kändes, jag har ju varit exakt en sådan…  Vädret har verkligen varit på alla sätt, från ljumma härliga kvällar till både regn och hagel både lodrätt och vågrätt. Tyckte riktigt synd om tjejerna vid speciellt ett tillfälle då det var iskallt hagel som sköljde ner. Det talar för sig själv när en av dom  hoppade av och ställde in sin häst på grund av att tänderna skallrade av kyla. Hästarna har skött sig förträffligt. Det märks att de mått bra av att få röra sig två gånger i veckan. De har liksom varit mer och mer med på noterna och börjat fatta mer och mer vad det är som förväntas av dom. Det är nästan synd att det är dags att avsluta höstens lektioner nu när hästarna börjat bli varma i kläderna. Så nu blir det ett riduppehåll, i alla fall lektionsmässigt, fram till våren. Går allt som jag hoppas så tänker jag köra ännu en 8-gångers kurs med preliminärstart 18 april, för detta har verkligen varit roligt. Men först, några månader att ta sig igenom med nederbörd, kyla och mörker. Tur att det finns vindskydd och regntäcke.   September 2010 Efter en intensiv sommar med mycket i görningen blir det september och vi kan äntligen dra igång lite ridskola igen. Det var nog ett par år sedan vi senast var riktigt aktiva. Nog för att det kommit folk och ridit i skogen vid olika tillfällen, men just ridskola var alltså ett tag sedan. Nu gäller det att damma av både sig själv och hästarna, som i ärlighetens namn, ofta har det lite för bra. De bara går där och äter och äter… 16 timmar per dygn skall ju en häst helst äta om dess mage skall fungera bäst, men nog skall den röra sig lite också. Annars blir det sjukdomar…..   Och det var ju precis vad det blev i våras. Hittade Smahildúr stillastående i hagen, ovillig att röra sig.  Första tanken var att hon blivit halt av någon anledning, men vid närmare kontroll visade det sig att hon hade ont i "bak-kärran". Hon hade med största sannolikhet drabbats av korsförlamning. Hon stod i boxen och vägde med bakdelen fram och tillbaka, hade ont som bara den. Vår goa veterinär Sara kom och gav henne smärtstillande. Sedan stod hon i boxvila under en vecka. Efter det fick hon en liten släng av fång, alltså ont i sina fötter. Det blev ytterligare vila och efter detta har hon liksom inte kommit igång riktigt. Jag tror faktiskt att särkskilt hon kommer att tycka att det är roligt att få gå med på lite lektioner, att få vara behövd helt enkelt. Om nu hästar kan tycka så, det kanske var en förmänskligad värdering. På grund av detta går hon i alla fall bara med lätta ryttare, och att hon är perfekt för nybörjare är det ju ingen tvekan om.   Ja, åter till ridskolan… En måndagsgrupp och en torsdagsgrupp skall nog orkas med, trots viss trötthet efter en dag i rikets tjänst. Det är ju så himla kul att se alla lyckliga, ridsugna barn och vuxna. Och jag piggnar liksom till när jag står där. Har dessutom laddat upp med ett träningskort eftersom jag hört att man blir sååå pigg när man tränar. Vi får väl se…   Att paddockstaketet äntligen kommit upp är också en stor glädje. Vad snyggt det blev!! Att vi inte gjorde detta lite tidigare, det har ju bara legat och skräpat, säkert i 2 år. Paddockstaketet har i alla fall fina anor. Det var just detta staketet som satt uppe på Stockholm Stadion under Ryttar-VM 1990!! Så det är fint som sjutton, både ståndsmässigt och snygghetsmässigt. Att det är 20 år gammalt kan man verkligen inte tro. Här hos oss gjorde det i stället att hela gården ser ut att vara 20 år yngre. Och 100 gånger stiligare!! Jag är i alla fall jätte lycklig för mitt staket! Eva